Så här ser jag ut framifrån när jag tittar fram bland buskarna där jag gömde mig för hon den där fotografen.

Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-IngaBearbetningar 3.0 Unported Licens.
Äsch jag struntar i henne och nu tror jag att jag drar till skog.

Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-IngaBearbetningar 3.0 Unported Licens.
I veckan har jag gjort ett par besök hos sonen. Vid dessa besök brukar jag köra den så kallade gamla häradsvägen mellan Vislanda och Agunnaryd. Det är en på många sätt förtjusande väg, men på sina sträckor mycket ödslig. Jag älskar att köra den vägen för dess skiftande natur.
Första trippen till Agunnaryd blev en upplevelse som jag blev mycket glad att få vara med om. När jag kommit till Gäddeboda som ligger ett stenkast från Trekanten såg jag döm om min förvåning ett lodjur. Den hade sändare på sig så den måste vara känd. Den verkade inte speciellt rädd heller. Naturligtvis hade jag endast den lilla pocketkameran med mig och i upphetsningen fick jag inte upp den tillräckligt snabbt varför bilden inte är nämvärt sevärd, men jag visar dem ändå för det är inte var dag man får se ett lodjur i det fria. I hägn har jag sett dem men inte i naturen så här. Andra gången jag såg den var dagen efter på nästan samma plats. Nu räknar jag inte att få se ett lo mer då jag två dagar efter varandra har sett en. Jag sporde i byn senare, att det är en hanne och att det visst har funnits flera men de har försvunnit. Hm jag kan just undra hur? Ja jag skall intet säga men jag kan ana.



8 kommentarer:
Oj så häftigt och spännande!
Så underbart!
beautiful shots!
have a great Sunday!
betty
Vad häftigt! Men flugan är inte illa den heller ;-)
Kramar <3<3<3
Wonderful shots.
Så häftigt att få se ett lodjur i frihet. spännande!
Fin din nya header är! Kram
What is this ? a carton statue ?
Mäktigt! Få förunnat, måste varit en mäktig upplevelse.
Skicka en kommentar