söndag 8 januari 2017

Skyltsöndag # 87

Jag ligger i så kallad bloggtorka just nu pga familjeskäl.
Jag kan dock inte släppa Skyltsöndag.

Den här skylten känner var och en igen som har körkort tror jag, även om den är mycket tilltufsad och rostig. 
Jag tror mig veta att någon trafik är det inte här överhuvudtaget.
Jag kan heller inte se någon väg här längre för där vägen en gång måste ha gått står en stor gran. 
Jag kan dock inte förstå om vägen har gått där granen står för då har den granen växt fort? Tål att fundera på. 
Här har en gång legat en bensinmack och bageri i en och samma lokal.  En något underlig kombination tycker jag, men så är det på landet.
Ja inte fick jag någon som helst lust att klättra upp här. Inte ens med säkerhetsåtgärder. Även om jag trots att jag är 65+ och vig gillar att klättra. (där kom mitt barnasinne fram och jag är avslöjad)
Nåväl det fordras väl speciella skor till att gå upp i stolparna, och jag som numera är höjdrädd skulle ändå inte ta mig upp där. 
På tal om höjdrädd så har jag trots detta varit uppe med brandkåren i deras korg. Kände mig trygg med en stilig brandsoldat vid min sida  så jag kunde ju inte visa mig svag hehe.

onsdag 21 december 2016

En fröjdefull jul till er från mig.

Skyltsöndag

Med detta bidrag säger jag adjö till det gamla året och återkommer nästa år.
Fem öre för mitt bidrag till skyltsöndag hos BP
Det här locket fann jag av en tillfällighet när jag skjutsade en vän till sjukhuset i Växjö häromhelgen. 
Två sådan lock finns utanför sjukhuset. De är inte väl synliga så vet man inte om dem ser man den säkert inte. 
Ett ansikte i nederkanten som jag tror föreställer St Sigfrid förste biskopen av Växjö stift. 
Tänk så ofta jag tittar ner nu när jag har fått kläm på VA lock. Fann ett vackert till men hade tyvärr varken mobil eller kamera med mig.

söndag 11 december 2016

Helgbild och skyltsöndag 11 december

I veckoslutet blev det en tur runt nejden där gubben min har växt upp.  
I och med detta har det blivit flera härliga skyltar till BP som kompensation för de magra bidrag jag kommit med flera veckor nu.
 Här passerade vi Allan-Petters backe och den var hög och vi fick utsikt över byn. 
Jag undrar vad han har gjort som fick backen uppkallad efter sig. Därom kan jag bara spekulera.
 En vägkorsning som visar att far har en plats i bygden. Eller så betyder det att byborna har eller har haft en farsartad ådra och spelat folk spratt. 
Så har vi då träthult, och då undrar jag såklart om detta är en by där folk har trätit mycket. Intressant är det i vilket fall som helst. Ofta har det någon förankring bakåt i tiden. Tur att gubben inte kom därifrån :-)
Väl passerat genom dessa märkliga små byar kommer vi till Fågelfors där gubben en gång växte upp och döm om vår förvåning för där fanns en väg med familjens namn som minde om det gamla huset som numera är ett minne blott.
Däremot stod det gamla mejeritet kvar som tillhörde fastigheten, men den har sett sina bästa dagar.
Numera är den orten en avfolkad ort och dess glansdagar förbi som det ofta är numera på flera ställen. Trevligt med en nostalgitripp även för gubben och kul att få visa mig var han sprang och gjorde när han var ung. Många roliga historier om människor fick jag mig berättat.
Ursäkta de dåliga bilder pga att det är mobilfoton

söndag 4 december 2016

Skyltsöndag

Tyvärr är det skralt med skyltar den här veckan också. BP får nöja sig med att jag la in Ljungby vattentorns orange topp. 
Toppen tycker jag med det syfte det har.
Den här skylten talar om hälsa. 
Den är det lite si och så med tycker ju jag hälsan alltså.
Om man går den stigen får man hälsan åter?
Det  tror jag inte alls, men visst motion medverkar till att man håller sig frisk och sund men mycket annat medverkar också.
Mina värden är ok men ändå under vinterhalvåret när fukten knackar på dörren är inte luftrören något vidare. Inte ens pensionärsgymnastik en gång i veckan yoga två gångers  veckan och långpromenader verkar hjälpa.
 Pust, stön, stånk och svett, men jag orkar inte mer. 
Jag får acceptera att jag är som de gamla säger här nere...skröplier det är jag det iaf känner jag mig - skröplig-, och inte hjälper det att jag går hälsans stig nästan varje dag. En promenad på 6-8 km
Hälsa(r) däremot på det fåtal jag möter det gör jag.....ju men de är inte många. Kan kanske förklaras med att jag ibland avviker från denna stig, och går mina egna vägar för jag har så svårt att hålla mig inom "ramarna".  Konsekvenserna får jag ta själv och det brukar gå ganska bra.
En trevlig vecka önskar jag BP och alla er andra.

lördag 3 december 2016

Helgbilden 2:a advent



Vårt vattentorn i staden har fått orange färg.
Varför?
FN:s internationella dag (25 november) för avskaffande av våld mot kvinnor.
Taffelberget i Sydafrika, Abu Simbeltemplet i Egypten, Presidentpalatset i Santiago och vattentornet i Ljungby är de  ställen som är upplysta i orange som en påminnelse om avskaffandet om våld mot kvinnor. Till och med den 10 december kommer vi att få se vårt torn i orange. 
Själv kan jag se det från mitt sovrumsfönster.
Ett bra intiativ av FN föreningen och Styrelsen för Kvinnojouren Märta i stan.
Jag minns en tid när vi åkte upp i vattentornet och fikade, och samtidigt tittade på den fina utsikten över nejden.
Fotograf  undertecknad
Okänd väninna med barn och min mor och mina syskon smaskandes på varsin glass.
#
Det stora huset som ser ut som ett pepparkakshus med garnering är ett bland de äldsta byggnaderna i stan. 
Tellushuset är namnet.
De är inte många numera då rivningshysterin grasserade på 60 talet.
Varje år i juletid blir det pyntat så här fint.
Helgbilden

tisdag 29 november 2016

Åldrad

En åldrad gammal fabriksbyggnad i vinterskrud som behöver omvårdnad.
Tisdagstema

söndag 20 november 2016

Helgbilden/Skyltsönddag #80/ Den 20 november

I helgen åkte jag hem till stan igen, och visst var det skönt att vara i lugnet på landet, men jag märkte snabbt att jag saknade stan. När jag kommer hem är det en hel del som väntar på mig. 
Posten skall gås igenom, räkningar betalas, lägenheten städas och blommorna ses över. Ja en hel del annat också. 
Trots detta åkte jag ut  på kort tur i skogarna runt Markaryd närmare bestämt Vivljunga Skeensgården för att lyssna på Cadillac Band Hot Tour.
Ove Pilebo sång
Streaplers sångare från förr Ove Pilebo var en av gästartisterna tillsammans med den som jag inte gillar alls, och det är Terry Wayne.  
Jag saknade tyvärr Rebecka Karlsson som är i Stockholm inför finalen i Idol, men hon skickade en hälsning till publiken.
Gästartisterna varierar och
de hade ersatt Rebecka  med Alicia Helgesson. Hon sjöng proffsigt och formidabelt så de finner verkligen bra kvinnliga sångerskor. Kul att höra unga förmågor tolka gamla godingar. 
Framförallt var hon suverän på att tolka Elvis.
 Alicia on scen
 Alicia och Bengt Augustsson gitarr
Alicia off scen


Som vanligt var Janne Lucas suverän på klaviaturen. En god afton med andra ord.
Söndagen har gått åt till att börja julpynta lite i mitt miniväxthus. 
Som växthus har det gjort sitt så nu får det bli Tomtebo av det istället.
Lite pilligt det där men nu är det klart.
Tidigt säger ni...
ja det är det men å andra sidan plockas det bort direkt den första januari, och så lyser det upp lite nu när det är mörkt.
 Ute är det ingen snö, men här i Tomteboda är det gott om snö.........
....ja det gick åt nästan en hel stor påse snö.
Ja som du nu kan se BP så är det skylttorka här. 
Jag fick ta till fotot på den här 50 års presenten som hittades bland allt på vinden vid flyttningen. 
Ja så kan det bli när jag är borta och hittar på annat. Annat är jag bra på att hitta på när det gäller bus och det kan ni se på skylten. Många är skyltarna med skämt om jägare och biltokig man.
Tack för du tittade in. 
En välsignad och fin vecka till er alla.

tisdag 15 november 2016

En gammal affär


 Jag gillar gamla slitna saker men tycker samtidigt att det är synd att byggnader får förfalla.
Här ser ni den gamla mjölk och charkuteriaffären i Alsterbro.
Gömt under markisen ser man tydligt att här har folk handlat korv, skinka och andra köttbitar. 
I andra änden kan man knappt se att det även har sålts mjölk här.
Jag minns från min egen barndom att i huset vi bodde fanns mjölkaffären, och här kan jag tala om att tanterna i husen runt omkring samlades och skvallrade. 
Själv fick jag gå ärende dit in och köpa mjölk när mor inte orkade. Jag älskade att stå och lyssna på tanternas skvaller men behöll det för mig själv.
Jag tyckte de var så husliga och mysiga. Min mor var inte alls som de andra mammorna för hon var det som vi idag kallar borderline, och hade perioder med nedstämdhet och perioder när hon var glad och mest skrattade och vi hade roligt. 
Ja tänk vad en gammal nedlagd affär kan framkalla minnen. Minnen som jag idag trots allt inte vill vara utan. Jag har däremot fått stor förståelse för människor och våra olikheter.

Skyltsöndag

söndag 13 november 2016

Helgbilden den 13 november


 Solen strålade från klarblå himmel i helgen, och då kunde vi inte annat än ta oss ut i snömassorna.

Mycket annat än vitt fanns inte att fota. Här lite istappar på berget som går i dagen.
Löven har suttit kvar länge i år. De har inte velat lämna träden. Björkbladen fick en sista uppgift idag...
...av mig som fotoobjekt.
Långt in i skogen långt från all ära och redlighet kunde vi se den här välansade skogen. Solens strålar tog sig knapp igenom.

Här är de snötyngda granarna vackra, och här går det utför i backen. 
Dock inte med pulka vilket i och för sig hade varit fullt möjligt.
Isarna har frusit till och här tyckte jag isen på sjön Tämmen var vackert färgad med mjuka fina slingor. 
I bakgrunden på andra sidan sjön den lilla nätboden...
...och tillbaka på gårdstunet den lilla mesen. Det var min tanke att fota lite fåglar i helgen, men det är så svårt att komma nära.....
....dock var den här lille blåmesen kavat. Jag såg att den tvekade länge, och vips var den framme. Den ser lite undrande ut på den där etiketten som inte är borttagen från automaten. Kanske lite irriterad på den....
....men irriterad var inte råbocken. Han gick utanför fönstret och betade men var vaksam. Säkerligen en gammal en för han har tappat ett horn redan. Det är ju de som tappar först de gamla. 

Lite inomhusarbete blev det. Omklädning av svärmors pianopall. Dock finns inte pianot kvar, och tur är det för de hade ändå inte fått plats.
Helgen har gått fort och det verkar den göra när jag är på landet. Alltid finns här mycket att göra, men inte samma säker som i stan inte. 
Där kan jag inte studera alla vilda djur, och njuta av tystnaden och lugnet på samma sätt. Trots detta vill jag ändå bo i stan. Numera har jag godbitarna från båda och det är inte dumt det.
Trevlig vecka på er och tack för ni delade min helg.