tisdag 24 december 2019

God Jul & Gott Nytt År

                                                              

lördag 26 oktober 2019

Skyltsöndag # 233

Lite udda sammanhållen skyltning den här veckan, men håll till godo.
På västkusten finns det också chips, men då heter de Västkustchips. Om de smakar annorlunda vet jag ej för jag är inte förtjust i chips.
I den här butiken där godis av alla de sorter fanns kunde man få smaka på ett helt land.....Japan.....
de ni. Undrar hur Japan smakar?
Så är det då bus och godistider, och jag är ingen större ivrare av detta påfund kan jag säga.
Så förflyttar vi oss från stan till skogen där det är tystnad som råder och arbete. Där arbetar varenda kotte för klimatet, men jag ser inga alls inte ens en människa i arbete än mindre bara en kotte:-)

I stan däremot är det mera liv och rörelse och svart på vitt och vise versa.
Javisst kan jag ..... kvinnor kan vet jag.
Javisst är det så att myntet har två sidor inte bara hantverk och design. Lite modernt att vända bokstäver fram och bak för att få lite mer uppmärksamhet, och det fick de ju.... av mig.
På promenaden för att få ihop lite skyltar fick jag sätta mig, och vila en stund, och vad skådar mitt norra öga? Choklad, choklad och choklad som jag är så förtjust i, och speciellt mörk sådan. Trevlig vecka.
#
Skyltsöndag som BP håller i kan de besöka för fler skyltar om du klickar här.

söndag 13 oktober 2019

Skyltsöndag # 231 -13 oktober

                         



Så var det dags för skyltsöndag, och jag är sen men hänger på ändå. En liten tur i bygden för att upptäcka lite nytt. Inte visste jag att det fanns ett kraftverk i den lilla orten Skeen strax utanför min stad.


Tillträde förbjudet, livsfarlig spänning, och inte bara spänning utan hög spänning och det är ju som gjort för att jag skall överträda detta för spänning är jag ute efter ibland.  Ingen hjälm inte jordad så risk för kortslutning. Puhu det gick ju bra den här gången med.
Så har de då den svarta handen med på bild, men det brydde jag mig inte om för jag var ren om händerna, alltså inte svart. Och ja det är spännande att kolla runt på sådana här ställen.
Larmat var det också och jag väntade nästan på att få höra hur larmet gick på, men inget hände när jag knallade upp för trappan så det var såklart bara om jag försökt ta mig in i kraftverket.

Väl uppe var utsikten hur fin som helst ut över sjön Kösen.

Hisnande högt upp stod jag och spanande. Hela 9,6 meters fallhöjd och det räckte för mig. De varnade att luckorna kunde öppnas precis när som, men det dånet slapp jag höra.


En typ av mast stod på taket och varnade för magnetfält så nu skulle det inte förvåna mig om det strålar om mig också, eller att jag blivit magnetisk hehe….

På nervägen kunde jag inte annat än ta en bild på hur rönnarna ser ut i år. Många bär och det skulle enligt bondepraktikan innebära en kall vinter. Brrrrr.

Så var jag nere igen och då såg jag att de hade tappat veven de som sköter kraftverket. Uj uj det var inte bra det. Hoppas de har lyckats sätta dit en ny när de renoverade kraftverket.

Tänk vad en tur i hembygden kan bjuda på. Jag hade inte en aning om att detta kraftverk fanns. Det byggdes  1954 och renoverades för några år sedan och är numera i drift.
 Som de flesta vet är jag lite nördig när det gäller byggnader av denna art, och jag kan dock säga att det gick inte upp mot kraftstationen i Knäred för det var verkligen mäktigt. För er som bor i närheten och är lika nördiga som jag kan jag rekommendera ett besök. Lite marigt att hitta dit men väl värt ett besök.
För er som vill läsa mer om det lilla kraftverket i Skeen klicka på länken

söndag 29 september 2019

Skyltsöndag # 229 - Den 29 september

                                                 


Hej svejs igen......nu var det längesedan. Jag har haft så mycket annat att pyssla med att bloggen nästan har blivit bortglömd. 
Nåväl ibland som idag kikade jag in, och varför inte fixa ett inlägg till skyltsöndag. Sagt och gjort men förvänta er inget storartat......utom då de gröna ...

..loken. 
Båda dessa lok har jag kännedom om, men hur...det lämnar jag därhän, men ack så  häftiga. Ni vet ju vid det här laget att jag är så förtjust i dylika stora saker som rör sig. RC och så de där monstren till disellok. De tuffar på ...... ja tuffar och tuffar de går inte på vattenånga:-) Att det är Green Cargo som kör godset kan väl inte undgå någon? Framförallt kör de Volvodelar som skall vidare till Gent..

 Så har vi då Swea energi som hjälper sina kunder, i det här fallet misstänker jag att det är Green Cargo som behöver fylla bränsletankarna på ett enkelt och miljömedvetet sätt.....hoppas jag.
Vedtraven på släpet tror jag är lastat med "redigt" småländskt virke. Det är ett prima virke det....
Ja så travade jag vidare..... ja eller mer... jag rullade vidare på min korta resa i min bil i grannkommunen, dock ej så långt från förra platsen som var mycket roligare att befinna sig på.
Här är då skylten som jag har lite svårt med. Kompaniet vill jag ha att det stavas med K inte Q. Lite modernt det där med att snitsa till olika firmanamn och även sina namn. De har satsat på både toppen och botten.
Lite mer skräckbetonat fann jag i Bråthults skola.
Nu var det inte filmen de sände utan visade endast                   
 bioaffischen som säkerligen var från detta årtal -  1960 - 
Filmen som är en klassiker med mästarregissören Hitchcock.
 Just scenerna i duschen är något som etsat sig fast på min näthinna.
Kan detta möjligen vara Bates motell eller hotell?
Annars skulle detta bygge kunna var en skådeplats för något rysligt.

Nåväl en trevlig vecka till er alla som här tittar in.

                

fredag 16 augusti 2019

Weekly photo challenge vecka 33 - Band


Band kan vi knyta med varandra. Ibland livslånga band. De är välsignade, och kanske inte så vanliga. Vanligast är väl äktenskapsbanden, men till och med de är nu för tiden inte livslånga. Har du några band till någon?
Band kan vi knyta rosetter med, och de är praktiska att ha i håret och på kläderna fast då mer som en prydnad någonstans. 
Själv gillar jag en liten rosett av ett tunt svart band till skjortan för att mjuka upp den lite. 
Band kan vi använda till att vira runt paket, som vi ämnar ge bort. För att inte tala om julklapparna vi slår in. Då går det åt många band.
Klicka på loggan under och titta på fler bidrag.















söndag 11 augusti 2019

Skyltsöndag # 222



I helgen har jag varit, och kollat in Vidösternsimmet. Jag har också besökt Pjätteryds hembygdsgård, och tittat på en utställning om skrädderier.
Så kan en helg på vischan gå till.

Det kortaste loppet är 500 m och lilla loppet 6 km, och till sist det långa loppet på 21 km. Det är imponerande tycker jag att kunna simma över huvud taget. Jag kan det inte längre utan simdyna på grund av min nackskada. Med simdyna tror jag inte att jag hade platsat här ändå.

  You made it GIRL vill jag säga, för den här unga tjejen på elva år klarade att simma i mål som andra deltagare strax efter Anders Runeqvist, som var lite äldre.
 Bra jobbat och grattis vill jag säga till Hilma Ihreborn.  Hon var både glad och stolt, och det med rätta. 

Det var inte alls långt efter hon var, och redan innan hon kom upp ut spadet ser vi hur glad hon är.

Handtag, famntag, klapp eller kyss lekte vi en gång som barn, men här är det handtag, krokar och beslag av hög kvalitet till ett facilt pris vid målgången till simtävlingen.

Så vänder vi på bladet, och vad hittar vi väl där? Ja vad hittar vi där?
Jo....
Det här skrädderiet låg utanför den kända centralorten Älmhult närmare bestämt i Pjätteryd.
Mycket fanns att fästa blicken på. Bland annat den här skylten. Jag kan inte annat än hålla med att det blev ordning och reda i garderoberna med dessa tingestar. Hur i alla sina dagar förvarade folk kläder förr? Jo de förvarades i kistor. Först i början av 1900 talet började galgar användas.
Här är ett urval av det äldre slaget galgar. Trasiga och väl använda. Kanske har du någon riktigt gammal galge i din garderob?
Fototuren här avslutar jag med skylten, eller rättare sagt den för många av oss välkända skolplanschen, här med hur det kunde se ut i ett skrädderi.
Lägg märke till hur strykjärnen värmdes upp.

Weekly photo challenge vecka 32 - Klubba

Något lånat 
något klubbat 
något gott...
Idag är det mitt valspråk dock inte ett samtal med en val för de finns inte på mina breddgrader. I alla fall hör de inte till vanligheterna. 
Det kan hända att en och annan strandar utmed kusten, men de är inget vidare att tala med. Möjligen en mal då, och inte de som äter kläder utan de som bor i sjön.  



Klubbas gör våra beslut i församlingsrådet det är säkert och visst.

Gott är det med klubbor eller som en del säger slickepinnar även om vi har vuxit upp. Fast kanske vi suttar på klubbor i smyg i hemmets lugna vrå när ingen ser på. Dock är jag ingen större fantast på dylikt godis utan lite mer förfinat sådant som mörk choklad.
Lånad är klubban
Klubbat är beslutet

onsdag 31 juli 2019

Hur vi roade oss på 50 talet? Jojomensen det gick vägen då med...:-) vecka 31 VÄGEN

Vägen till radion var inte lång för mig. Som äldst var det bara jag av syskonen som fick tillträde till finrummet där RADION stod. Vägen dit var alltså inte för alla i familjen. Klart så fick mina småsyskon vara där med tillsyn. 
Jag minns de gamla radioapparaterna väl. Än minns jag ljudet när kanalerna skulle ställas in. Ett särdeles speciellt ljud som jag inte har hört på länge. .....swirf... knirk ja ni som var med då minns. Dessa fantastiska tekniska under tjänade oss i familjen väl. Det var flera högtidsstunder när vi satte oss framför - ja vi hade en bekväm fåtölj på vardera sidan om - detta ljudets under. Mor och jag satte oss andäktigt för att höra - RADIOTEATERN GER...... då började det och då var vi idel öra. De här spännande radioteatrarna gick i avsnitt varje vecka. Far hade sitt och han lyssnade på Sveriges bilradio med CG Hammarlund, (ja även jag var nyfiken på allt om bilar) och så var det då jag som på självaste julafton väntade varje år på Nicke Lilltroll.  
Senare i livet var det Radio Luxemburg som gällde för min tonårstid. Vägarna eller kanalerna var många att välja på. 
Ljuvliga tider det där, men det är nuet jag lever i, men minnena de är värdefulla ändå, eller hur?

Ja tänk om jag hade vetat då att jag idag skulle kommunicera med hela världen med en liten manick i handen som kallas iPhone😳Visserligen hade jag läst lite i fars fantasy böcker men inte trodde jag att något av det skulle gå i uppfyllelse. 
Trevlig kväll och RADIOTEATERN gav:
 I dag funderingar kring radion på 50 talet i svenska hem. 
Morsa morsa på er alla människobarn.

fredag 19 juli 2019

Sommartider

                 

Med denna sommarbild från Hagön i Halmstad önskar jag alla som tittar förbi en glad och solig sommar. Jag hoppas kunna ta tag i mitt bloggande till hösten igen efter en lång tids frånvaro. 





måndag 10 december 2018

Nu stundar jul med julbord

Nu var det längesedan jag lade någon tid på min blogg. Jag har haft så mycket annat att stå i som jag varit tvungen att prioritera. Sån't är livet.
Nu är det födelsedag och julfester och julbord som tar tiden i anspråk. Jag hoppas kunna ägna lite tid till bloggen nästa år.
Ha det gott och take care out there.