onsdag 15 juli 2009

Fingerborgsblomma giftig men vacker

Digitalis purpurea
Fingerborgsblomman tillhör släktet lejongapsväxter eller med ett fint ord Scrophulariceae. Namnet purpurea kommer från färgen purpur, men jag har valt att visa den i dess vita variant.

En medicinalväxt med gamal anor från 900-talet. Den användes inom folkmedicinen i England och på Irland som bot mot vattusot. Vattusot är en vätskeansamling i kroppen, vanligen pga hjärtsvikt men ibland pga njur- eller leversjukdom.

Den har också använts som sårmedel. Den kanske är mest känd som hjärtmedicin. År 1790 togs den upp i den svenska farmakopén. Idag är den en viktig medicin mot hjärtsjukdomar. Den verksamma beståndsdelarna är glykosiden digitoxin och digoxin.

Växten är tvåårig dvs att första året bildar den en rosett av långskaftade markblad, som övervintrar gröna. Andra året kommer blommorna. Blommorna är purpurröde till ljust rosa eller vita.

Giftig växtdel är bladen som har en obehaglig skarp smak. Det är bladen som används inom medicinen. Giftig dos 12-18 gram färska blad är tillräckligt för att döda en vuxen. Skulle man mot förmodan suga eller äta bladen blir mun- och magslemhinnor irriterade med illamående och kräkningar som följd. Även huvudvärk, omtöckning, ljuskänslighet, synrubbningar och rubbningar i hjärtrytmen kan förekomma.

2 kommentarer:

Moa sa...

Oj.. ja visste ju att den var giftig men så påtagligt det blev, tänk om någon får för sig att smula ner lite blad i mitt morgonkaffe.. urk.. man mycket vackra är de i alla fall. Jag har apricosa som har kommit flera år nu.. som jag sått själv. Ha det gott Monica

Vita Stunder sa...

Giftig visste jag att den var, men inte exakt HUR!

Ha det gott!
Anna

Copyrightskyddade bilder