torsdag 29 december 2011

Foto Dagboken

Nu var det ett tag sedan jag skrev i dagboken. Min sensommar och höst har gått i sorgens tecken. Detta har gjort att jag inte har haft den ork och lust att fotografera som jag brukar ha än mindre skriva dagbok. Jag har på alla sätt försökt att rycka upp mig med besök på prylmarknader bl a Hatterians pinaler i Lessebo där jag fann ett litet men ganska högt bord. Jag har  försökt möblera om lite och så har jag gjort som jag brukar när jag är ledsen. - Städat- Ja  så är det för då skingrar jag mina tankar och rätt som det är så känns det bättre.
Min fars naturlära bok. Ja inte bara hans för hans fyra syskon hade den före honom.Nu ligger den på det nyinköpta gamla bordet.

Jag har också rest lite med betoning på lite. Till närliggande städer och så har jag varit på Sveriges lägsta punkt. Bilden är tagen av sonen för det var honom jag besökte i Kristianstad, och vad var naturligare än att jag ville besöka den platsen. 

Bloggerskan under ytan:-)
Nu har jag tagit mig igenom julen, och allt känns lite bättre. Nu är det två månader sedan mor tog båten över havet till landet bortom bergen där far redan väntade. Det känns ganska tufft att mista båda så tätt inpå, vilket gör att man ibland blir lite deppig.
Det här är min absoluta favoritbild av min föräldrar. Tänk jag minns dem så här. Kära och ja de passade på något vis så bra ihop när de var unga. Det ser ut som om far vill säga att jag släpper dig aldrig.

Tack och lov så har fotostunderna och bloggandet inte uteblivit helt och hållet. Nu har jag dessutom fått ett hundra följare av bloggen, och då får jag inte ligga på latsidan med bloggandet. En liten utlottning har jag dessutom tänkt att ha efter helgerna. Vad som utlottas talar jag inte om än. 
Denna domherre gjorde mig glad häromdagen. Fotot är taget genom köksfönstret och jag hade god tid på mig för den satt där och åt länge.
Året har varit tufft, och jag hoppas att nästa år skall ha något fint till mig i beredskap. Det blir min nyårsönskan för egen del. Sedan önskar jag, att det skall bli fred i världen, och att alla kvinnor och barn slipper leva i skräck för  krig och dess  fasor.
Gott Nytt År



4 kommentarer:

Eva-Lena sa...

Så fint du skriver Inger och jag förstår din sorg.. Har gått igenom detsamma med mina föräldrar, det är tungt. Vissa dagar är mörkare än andra, men sakta kommer det små ljuspunkter igen. Ljuspunkter som det är viktigt att ta tillvara på...

Kram och Gott Nytt 2012!

Birgitta sa...

Jag vill önska dej ett riktigt GOTT NYTT ÅR. Hoppas du får uppleva mycket trevligt och jag ser fram mot dina fina bilder på bloggen.
Ha det så gott.
Kram Birgitta

Pialotta sa...

Jo du inger livet kan vara riktigt tufft .. man går igenom och summerar året som gick.. Vissa tider tycker man det går så långsamt och bara önskar dagarna ska gå fortare.. man längtar efter stunder som väntar en.. andra perioder då springer tiden alldeles för fort .. man hinner inte med.. Du har haft ett tufft år som jag förstår det. Jag har haft ett riktigt tufft år oxså med allt vad jag har gått igenom och gör .. har ju en mamma i livet ännu som verkligen inte blomstrar nu. Jag önskar verkligen allt gott till dig inför det Nya 2012 och hela året :) Du, Kristianstad är en fin stad det ;) Partisk som jag är :) Kram o sköt om dig o va rädd om dig :)

BP sa...

Förstår att du har haft det tufft. Mina föräldrar gick också bort inom bara några månader. Personligen tyckte jag att det var bäst så, då det varit gifta i över 50 år och de ville vara tillsammans snart igen även efter döden.