torsdag 4 september 2014

I aspdungen vid skogens rand


Jag är förtjust i att fotografera byggnader som står allena i skogen. Den här ladan har säkert tillhört något hus, men säkert är det inte. Det kan vara en torklada av något slag. Nåväl den står där ensam i skogsbrynet och håller på att förfalla. Runt omkring växer aspar som gör huset än mer spöklikt. 
Jag kan inte låta bli att tänka på hur det var förr på mormors tid. Ack ja flera är historierna hon berättade från tallskogens mörka dungar. 
Lite hårresande var de allt, och de få gånger jag måste gå genom skogen ensam sprang jag mer än gick. Jag såg mig omkring, och tittade  upp i tallarnas kronor för där ja precis där satt Lekatten och väntade på sitt byte. 

7 kommentarer:

LottaM ..ღ sa...

Jag minns min farfar berättade liknande historier från förr åh, så rädd man var. Vackra är de ödehusen sär de står ensamma i skogen. Vackert foto. Ha de gott!

Violen sa...

Även om ladan är på väg att förfalla tycker jag den är vacker med den grå fasaden! Ett bra objekt att fantisera lite runt!
Ha en bra dag!

Monica sa...

Den är så mysig där den står i sin ensamhet.
Nä man var inte så stor i korken i mörkret när man var barn;-)
Ha en skön kväll

Eva Trillian sa...

Nog var man bra på att skrämma upp sig själv i skogen som barn (ung vuxen ...) tills för ca 20 år sedan då en liten tjej från storstan sa till mig att i skogen var hon inte rädd - för där fanns inga som ville henne illa "... men i stan där emot ... där kan man bli skjuten".
Det gäller att få perspektiv på saker och ting.
Gillar att fundera kring övergivna hus... de bjuder på historier och berättelser ... och gör sig fint i bild!

Heidi sa...

vilket vackert foto! jag hade ingen morfar som berättade skräckhistorier från förr för mig när jag var liten, men å andra sidan hade jag syskon och kusiner som gärna skrämdes genom att berätta läskiga historier:D

Freja sa...

Lite skräckvarning på din gillabild! Men charmig är ladan i alla fall!

Scaniatjejen sa...

Så fint! Gillar gamla byggnader!