lördag 18 juli 2015

Bara för ett ögonblick..

..vill jag stanna upp, och fundera över allt det fina vi har i  vår omgivning. Det gör jag när jag kör omkring i min bil tillsammans med kameran, och bara naturen runt omkring mig. Ibland hittar jag något gammalt hus eller kvarn eller något annat som får mig att stanna upp ett ögonblick.
I helgen tog jag en tur till grannkommunen. Eftersom jag gillar att upptäcka nya vägar både i livet och på väg, fann jag en skylt med namnet Angshult. Den vägen var till min förvåning ingen grusväg som jag hoppats på utan belagd med oljegrus ganska nyligen att döma av stenarna som hördes i karossen.
Nåväl bakom en krök fann jag detta lilla bedårande torp en så kallad ryggåsstuga.
Här bodde Ingrid Kajsa mera känd som Inget på Kjöpet. Hon var känd för att kunna bota sjuka djur. Som parentes nämner jag att maken hennes var torpare.
Det här torpet byggdes 1789 och står i full glans kvar efter en omfattande renovering av taket. Annars är stugan i originalskick.
Jag kan inte annat än stanna upp ett ögonblick, och tänka mig tillbaka hur det hade varit att leva här i stugan på 1700 talet och framåt. Här slår jag mig ner ett ögonblick ,och tar mig tillbaka i tiden. Inget vatten, ingen el och ett utedass. 
Kanske var det lugnet som rådde för det mesta, och endast tankarna på hur de skulle klara livhanken och få mat för dagen som gällde. Torparna hade det inte lätt. Fattigt och eländigt så lite kunde frun i huset säkert bidraga med som konsult (så kallades det nog inte då kan jag tänka mig för ett sådant "fint" ord var nog inte uppfunnet ) åt bönderna när deras djur blev sjuka. Hon vårdade också en krigsskadad man som fick husrum i kammaren. Ett gott och stort hjärta det hade hon med säkerhet.
 Utedasset en bit därifrån ligger inbäddat i frodig grönska med torv på taket. Kanske är det inte så dumt att sitta där och fundera en stund. Nu gjorde inte jag det men det är något som jag tror att i alla fall gubbarna gjorde förr. Det har jag hört de gamla berätta om. Det kom för mig för ett ögonblick att
en del dass hade flera sitsar så en till fyra kunde sitta tillsammans och förrätta sina tarv. 
Det vore inget för mig det så jag är väldigt tacksam att jag lever idag och kan sitta ensam, och inomhus för inte var det kul att sitta på ett utedass om vintern när vinden ven om knuten och termometern visade - 20.
När jag var barn hade vi utedass, men då hade varje lägenhet sitt eget lilla bås, och hade man tur var någon annan inne på sitt, och då kunde man prata med varandra under tiden för det hördes dessvärre väl mellan väggarna. Ja käre tid så det var förr. Nu blir jag till och med lite dassnostalgisk, och det var inte meningen, men jag har väl hamnat på den sidan åldersstrecket att sådant riskerar att  hända.

Väl ute på gamla häradsvägen som går mellan Agunnaryd och Vislanda stötte jag på det här gamla trädet. Det kändes som om det gjorde honnör för mig när jag körde förbi, varför jag var tvungen att stanna upp ännu ett ögonblick, och gå ur bilden och ta ett foto.
Ja det träder har säkerligen varit med om mycket för säkert har det precis som den gamla stugan varit bebott av åtskilliga, och då menar jag insekter och fåglar och så länge jag kan minnas har det stått där. Inte ens stormen Gudrun eller Per lyckades fälla det fast nästan alla barrträd runt omkring föll som käglor. 
Det kallar jag livskraft.
En trevlig och händelserik vecka tillönskas er.


Följ min blogg med Bloglovin

14 kommentarer:

BP sa...

Det där lilla huset var verkligen fint! Å det finns ju gardiner i fönstret så man kan ju undra om det är bebott efter takrenoveringen, åtminstone under sommaren.
Du är verkligen duktig på att "nosa upp" bakgrundsfakta till dina fotoobjekt, vilket gör att inläggen är riktigt intressanta då bilden ju kommer in i ett sammanhang så.
Snyggt jobbat!

Monica sa...

Vilket fint hus det skulle jag vilja bo i.
Utedass på sommaren går ju bra men på
vintern när det var kallt var det inte så roligt.
Läckert träd.
Ha det bra;-)

Violen sa...

Ett underbart gammalt torp och en enastående text! Nostalgin frodas! Toppeninlägg!

Stare Ström sa...

Fantastiskt fint gammalt hus! Lite eftertanke då och då är aldrig fel. Allt var inte bättre förr! Livet var nog väldigt tufft för en statare.

Eva Trillian sa...

Det finns mycket fin historia att upptäcka i alla våra kommuner - allt kanske inte så fint som det du visar, men dock :)
Tack för ett trevligt inlägg!

HelenTh sa...

Underbart gammalt torp och det är väldigt intressant att försöka sätta sig in i hur det var att leva och bo där för länge sedan.

Husbilen-Ellen sa...

Vackert hus och många tankar väcks. Säkert fanns där även 10 ungar i stugan att mätta, så inte var det enkelt att vara torparfru. Så mycket enklare och lättare vi har det idag, fast vi har så lätt för att klaga och bli sjuka. Elisabeth

Bitten sa...

Underbara sommarbilder!

Kiki Freese sa...

Ännu ett fint inlägg med historiska förtecken och lite dassromantik...vilket jag uppskattar. Gillar att läsa dina historier från snunnen tid.
Bra idé.
/Kiki

cissi sa...

Vilket fint inlägg i både text och bild! Tycker om historien om både stugan och trädet som med envishet håller emot både väder och vind!

Laila sa...

Vilken otroligt fin gammal skatt du har hittat!
Älskar att ge mig ut på okända vägar (förstås ska kameran vara med!)
Man vet aldrig vad man hittar för spännande runt nästa krön

kristallinasfoton sa...

Vilket fint bidrag. Visst är det underbart att få veta mera om en gammal stuga och människorna som bodde där för över 200 år sedan.
Utedass....jag minns den tiden som barn.

KajsaLisa sa...

Tycker du har en sund inställning, bevara det gamla men romantisera inte. Du behöver inte skämmas för att du gillar mina ovädershimlar, gillar dom själv också. Idag lade jag nog ut den värsta hittills.

KajsaLisa sa...

Känns som något hämtat ur en gammal saga, häftigt.

Copyrightskyddade bilder