torsdag 7 april 2016

En pensionär funderar i torsdagstema

Jag gillar idag, och alla dagar hjälpsamhet och vänlighet såväl helgdag som söcken. 
Ja alltid
Därför blir jag så ledsen när jag hör gamla människor ute i staden att uppföra sig elakt. Bara den här veckan har jag själv råkat ut för ilska gamla vid två tillfällen.
Kan man säga vad som helst bara för att man är gammal? 
Det tycker inte jag. Kanske är de senila vad vet jag, men jag kan tyvärr inte ha överseende med elaka människor. 
 Jag känner personligen många gamla som är snälla, vänliga och hjälpsamma.
Själv blev jag påhoppad av en ilsk dam som påstod att jag körde på henne med kundvagnen. Jag stod inte ens i närheten av henne. Ingen annan var i närheten heller. 
Nåväl hon behövde nog bli sedd, och hellre negativ uppmärksamhet än ingen alls. Men är man så ilsk så får man inga vänner.
Idag när jag gick ut på restaurang och åt så blev den unga kvinnan i kassan åthutad av en gammal kvinna. 
Hon fick höra när hon lämnade fel tillbaka "kan du inte räkna flicka?
 Nej sa hon - jag var inte bra i matte i skolan. 
Den gamla damen muttrade, och jag kunde inte låta bli att säga till tösen att alla kan inte vara bra på allt, men alla är bra på något.  Kvinna bara muttrade än mer.
Kassakvinnan log och blev glad igen, och då sa hon till mig, att jag är bra på att laga mat, och då gjorde jag tummen upp, och sa högt och tydligt så den gamla säkert skulle höra att det är guld värt att kunna laga god mat.
Är det bara gamla kvinnor som bär sig åt så här?
I så fall hoppas jag att jag inte blir sådan. 
Ja en ordentlig tankeställare har jag i alla fall fått den här veckan,
Fram för vänlighet mot varandra  det skadar ingen.
Tack för att du tittade in.
I like vänlighet i alla väder.

9 kommentarer:

Anni sa...

Nä usch, surkärringar finns minsann i alla åldrar och av båda könen ...
Tänk så mycket några vänliga ord och ett leende kan göra!

Kiki Freese sa...

Ja, praktexempel på hur man inte vill vara...men vad vet jag, en dålig dag kankse?
/Kiki

Llh sa...

Jag är enig med dig i gillande av vänlighet.
Och håller med Anni om usch för surkärringar av alla sorter.
Hoppas du får mycket vänlighet i veckan!

Violen sa...

Så illa beter sig en del oavsett ålder och kön! Inte kul för den som får ta emot elakheterna men man får skaka av sig och försöka besvara med ett leende!

Monica sa...

Tyvärr låter det likadant överallt i
samhället inget specifikt åldringsfenomen
i alla fall inte här runt Fjollträsk.
Ha en skön helg

Marit Johansson sa...

Surisar finns väl i alla olika åldrar men man hoppas slippa dem alla. Tycker synd om de som jobbar i serviceyrken och råkar ut för dem, de har ju inget val utan måste vara trevliga oavsett hur elak kunden är. Dålig stil att trycka ner en ung tjej för att hon räknade fel, tummen ner. Men tumme upp för dig som stod upp för henne :)

BP sa...

Har nog också rakat ut för gamla, sura och framförallt bittra tanter som har passerat bäst före datum. Å du har rätt. Har hittills inte träffat på en enda sur gubbe. Undrar varför det just är gamla damer som beter sig så? De kanske har levt med en tyrann hela sitt liv, fött ett antal barn, maken har gått bort, och nu klarar de knappt livshanken. Tragiskt!

Hade en kvinna här i huset som gjorde livet surt för Hemtjänsten, som till slut vägrade befatta sig med kvinnan. Helt rätt av Hemtjänsten. Den kvinnan var redan ett levande elände när hon var i 70-årsåldern. Tur för alla att hon gick bort nyligen - 88 år gammal. Ingen större förlust. Hennes bror som bor i Danmark ärvde lägenheten och han berättade att han inte besökt henne på 30 år pågrund av att hon var en så elak kärring.

tankar o bilder sa...

Gnälliga personer... Suck...

Annette sa...

Jag önskar att jag kunde säga att jag träffat på lika många (eller få) surgummor som surgubbar, men där skiljer det sig tyvärr.

Gubbar blir jag ibland själv sur på när de kör bil, och bara forsar förbi mötesplatser eller andra bra platser för smidiga möten. Usch, gillar inte egoister som inte kan samarbeta i trafiken... Surgummor däremot, dem ser man litet här och var. Jag har varit på bilverkstaden ett par gånger med min bil den senaste tiden, och där ser man dem. Kvinnorna gormar och klagar på personalen medan maken står ett par steg bakom och är tyst. Sedan blir det ändå han som får ta den vettiga diskussionen om vad som skall åtgärdas och varför.

Jag har apropå surgummor precis läst och recenserat en väldigt bra bok; Hustrun av Meg Wolitzer. Hustrun är bitter över hur livet blev, trots att hon faktiskt hade ett val och inte alls är offer för omständigheterna. Det är så lätt att skylla på andra och bli bitter, istället för att inse att man gjorde vissa val som kanske inte var de bästa, bara att göra det bästa av situationen.

Lång kommentar ;) Ämnet är intressant tycker jag.